Luckor öppnas, tygbitar lyfter och varelser vars rörelser och kroppar har reducerats till det mest väsentliga exploderar samtidigt i svulstighet och ohejdat kött. Margareta Renbergs måleri är surrealistiskt och har genom åren blivit mer och mer sparsmakat. Figurer rör sig i skuggiga rum eller mot horisonter vars himlar fastnat i den vagaste av ljus. Hon "måste ha skraprester av det gåtfulla kvar på sin hud", skriver Elisabeth Rynell i en nyutkommen bok om Renberg (Raster Förlag). Skraprester från barndomen, minnen av vår gemensamma livsgåta. En materia som möjliggör både huvudlösa danser och trädgårdsfester i skuggan av oskuldsfullhetens förlust.« (Ulrika Stahre i Aftonbladet)
»I en nyutkommen bok om Margareta Renberg och hennes märkvärdiga bildvärld finns en berättelse av
författaren Torbjörn Säfve ... Det är en underbar historia som pekar rakt in i Margareta Renbergs
konstnärskap.
Boken inleds med texter av Ulf Linde, Torbjörn Säfve och Elisabeth Rynell. Sedan följer bilder, texter och
dikter av Margareta Renberg från 1970-talets början till nu. Det är ingen omfattande volym men ger en
god bild av hennes konstnärskap. Hennes egna texter hänger intimt samman med målningarnas
bildvärld ...« (Göteborgs-Posten)
»... Där skriver Ulf Linde, Torbjörn Säfve och Elisabeth Rynell om henne. Men framför allt finns där Margareta Renbergs bilder och en del av hennes poesi. En vacker bok, både som läsning och som hyllning till en konstnär.« (Sundsvalls Tidning)
»Det är ett fascinerande, spännande och poetiskt måleri vi får se. Målningarnas livfulla titlar och den vackra katalogboken, utgiven på Raster Förlag, understryker konstnärens poetiska begåvning.« (Norrköpings Tidningar)
»En Alice i Underlandet. Som man inte gullar med ... Bristen på sentimentalitet är tydlig på varje sida i en bok om denna originella och aldrig ointressanta målare.« (Nya Wermlands-Tidningen)
»Det är en kuriös och upptågsfylld värld man förs in i, fylld av överraskningar och förväxlingar, lätt och dansant och oftast mer humoristisk än skrämmande. I själva verket är den mest kusliga bilden inte någon av de rent surrealistiska drömscenerna utan i stället det högst realistiska porträttet av ett naket guldbröllopspar. Det chockerande är inte de åldrande kropparnas nakenhet utan uttrycket i deras ögon och hans nästan desparat hårda grepp om hennes handled.« (Borås Tidning)